STEN M ROSENLUND

 

ATT BEVARA ÖGONBLICKET

 

23 mars - 14 april 2013

 


 Carraramarmor kan man hugga ut bilder i. Det tar ett tag.

Att trycka på rätt knapp i kameran i rätt sekund går snabbare.

Sten Rosenlund vet hur man gör, i bägge fallen.

Ska man lyckas väl så kräver bägge teknikerna stor kärlek till bilden.

Den har han, i rikt mått. Och han har lyckats väl.

Hemma på Österlen i Skåne har Sten en enda,

men rejäl, bit carraramarmor.

Den har han fått ärva, och den känner han en viss plikt inför.

Men kameror har han ett stort antal, numera mest stillbildskameror.

De är hans kravlösa men välartikulerade vänner.

Stillbilder har Sten tagit hela livet, sen unga år.

Men när han efter sin filmskoleutbildning,

 plötsligt blev anställd på Sveriges Television,

för att i blygsam roll skarva film, så kom
filmbilden på detta oglamorösa sätt in i hans yrkesverklighet.

Men det ena gav det andra, och för många viktiga programskapare på tv,

inte minst Bengt Lagerkvist, kom Sten mycket snart

att bli en uppskattad, kreativ och djärv medarbetare vid filmkameran.

 

Och, inte minst, viktig vän.

Under många år arbetade han som snart

mycket berest filmfotograf på den svenska televisionen

- och sedan, flytten till London,

för flera utländska tv-bolag och med

en rikedom av internationella - och dramatiska - uppdrag.

Men barndomens svartvita stillbilder av suddiga änder

vid stockholmska sommarvatten blev ett starkt minne.

”Mina allra första bilder!”

Och televisionens rörliga men snabbt försvinnande bildrutor blev,

mycket riktigt, så småningom för otillräckliga.

”En stillbild”, menar Sten idag,

”kan vara värd hundra tv-program”.

En åsikt värd att begrunda

- och som han är beredd att skickligt försvara.

Jag lärde känna Sten under de där SVT-åren.

Vi for tillsammans på flera
händelserika expeditioner. Vi upplevde dramatiska äventyr

i Porkkalas ödebygder, i Dakars slumkvarter,

i 70-talets mörkaste Harlem och på många andra ställen

- och träffade människor
vi inte glömmer. Den snobbigt välklädde,

men välformulerade, Saul Bellow,

några dagar efter nobelpriset.

Gamle luftskeppsbefälhavaren Kapitän Sammt,

som överlevde Hindenburg-kraschen.

Den unge Salman Rushdie, i ett ångande indiskt kök

- långt före ayatollornas dödliga fatwa.

Konstnärer, filmare, författare

- ja, en mångfald av äkta skapare på flera kontinenter.

Filmkameran var Stens yrkesinstrument

under hans tv-år runt om i världen.

Men stillbilderna, porträtten, som han tog

under sina färder, är de som idag är kärast för honom.
Nu har han ett imponerande porträttarkiv

med många av planetens kändaste kulturansikten, från

litteraturens, musikens och teaterns värld

- men framför allt konstnärer.

”Jag minns inte många leksaker från barndomen”, berättar Sten.

”Men jag minns morfars glasplåtskamera,

 som han själv byggde 1905.

Och konstböckerna runt omkring mig därhemma!”

Konstnärsporträtten i den här boken är hans eget urval

- och varje bild berättar naturligtvis också om ett möte.

”Ja”, menar Sten, ”mina bilder är bilder av möten.

De är viktigare för mig än tekniken.”

Och det har varit mänskliga möten.

Sten bygger inte upp konstfärdiga scenerier,
han tar sina bilder i befintligt ljus,

kanhända med ett enbensstativ,

och han manipulerar inte sina fotografier i efterhand.

 

Det är inte tekniken som styr dessa möten, utan stunder av
skapande gemenskap och känslan för den rätta sekunden.

Jag misstänker att de flesta som stått,

eller suttit, framför Stens kamera skulle instämma.

”Jag vill inte planera bilder”, säger Sten.

”Men formulera dem!”

”En människa är en värld”, skrev Gunnar Ekelöf

 - och visst är väl i så fall
varje ansikte ett viktigt landskap”

Dessa landskap har fascinerat Sten

- och han har lärt känna många av dem,

med känslan som kompass.

De här bilderna är för Sten starka livsminnen.

Dem vill han bevara.

”Jag har mycket att berätta för mina barnbarn”, säjer han.

En anspråkslös formulering, måhända - men jag tror att
hans barnbarn kommer att hålla med honom.


Lars Helander, Producent Sveriges
Television

 

 

 

Jasper Johns. Sten M Rosenlund, 2011. Fotografi på Hahnemühlepapper. 130 x 95 cm.

 

 

Christo, Schwäbisch Hall, 2011.

 

 

Karin Mamma Andersson, Stockholm, 2011.

 

 

Carl-Fredrik Reutersvärd, Rydebäck, 2012.

 

 

Tracy Emin, Margate, 2012.

 

 

Gilbert & George, London, 2011.

 

 

Jan Håfström, Stockholm, 2011.

 

 

Jim Dine, Borås, 2009.