SAMTIDA
LANDSKAPS-

MÅLERI

Natur i samtida måleri?

 

Naturen är en kategori. Måleri en annan.

De har förenats och räknats ut i olika omgångar, framför allt ihop.

I Norden har det funnits en särskild sorts måleri,

där landskapet blivit en spegel, en anledning till centrallyrisk reflexion.

Så själisk kan inte någon konstart vara i längden.

Det uppstår en höjdpunkt och sedan efterklang och ingenting.

Under denna färd bildas också regler och förbud.

Det gäller förstås även andra genrer än måleri

och andra sorters måleri än just landskapet.

Men det är ändå de här reglerna

som förväxlats med landskapsmåleri.

 

Men det har ju sannerligen funnits andra traditioner

och avvikande självständiga konstnärer,

som uppträtt på ett sätt som var ovant för sin tid.

Vi kan i dag konstatera att Ulrik Samuelsons måleri

inte liknade de vanliga landskapisterna

eller realisterna, då det först visades.

Men genom sin fördomsfria nyfikenhet påminner han mycket om

vad som händer i dagens konst,

där ju måleriet åter gör sig gällande.

 

Inte som genre i motsats till annat,

knappast som ett knippe regler och förhållningssätt.

De klassiska är glömda, det talas om målade bilder

på ett helt annat vis nu än tidigare.

Det är befriande.

Men jag vill knappast tala om en återkomst,

för måleri har lika litet som andra tekniker försvunnit.

Det ser bara annorlunda ut,

också då det sysslar med landskap.

 

Då jag gjorde urvalet till denna sommarutställning tänkte jag,

att det är viktigt att visa att begreppet samtida

både kan sträcka sig över årtionden och generationer.

Och så tänkte jag på en text till utställningen

på Galleri Engström 1982

av Ola Billgren, där han skriver om färgen

och ett gestaltande måleri i motsats till ett naturalistiskt avbildande:

 

”Min egen term för detta slags målande är framkallning

(snarare än infärgning).

Framkallningen gäller dock inte landskap och blommor.

Även om titlarna kan tyda på det.

Motivet med dess beståndsdelar har en roll liknande negativets

i en ordinär fotografisk kopieringsprocess,

d v s, det utgör matrisen för en omvänd figuration

vars generella karaktär jag kontrollerar,

men vars enskildheter undandrar sig både min och betraktarens kontroll.

 

Den är vad färgen av egen kraft skapar,

en sanning eller vidskepelse som gör tillägg och rättelser överflödiga.

Kanske är det här åter motiverat att tala om en kolorism.

När uttrycket en gång myntades avsåg det färgens befrielse

och samtidigt dess frigörande energi.”

 

Så fick jag idén till denna utställning om måleri och färg

– ja, varför inte, kolorism.

Landskapet är något att stå på, då vi betraktar detta fenomen.

 

Thomas Millroth, curator för utställningen

 ,

Johanna Fjaestad

Skönvik I. Olja på duk, 21 x 27 cm. 2014.

 

Skönvik II . Olja på duk, 21 x 27 cm. 2014.

 

Skönvik III. Olja på duk, 21 x 27 cm. 2014.

 

 Hertha Hanson

#126. Olja på duk, 80 x 80 cm. 2014.

 

#132. Linnetråd på duk, 40 x 40 cm. 2014.

 

#129. Olja på duk, 40 x 40 cm. 2014.

 

#127. Olja på duk, 40 x 40 cm. 2014.

 

#131. Olja på duk, 80 x 80 cm. 2014.

 

#128. Olja på duk, 40 x 40 cm. 2014.

 

Yvonne Larsson

Björkskog. Olja på duk, 146  x 297 cm. 2014.

 

Björkskog I. Olja på pannå, 21 x 30 cm. 2014.

 

Vinterskog I. Olja på pannå, 21 x 30 cm. 2014.

 

Ulrik Samuelson

Utan titel. Olja på duk, 135 x 135 cm. 2014.

 

Danilo Stankovic

Den morgonen skall solen aldrig se. Olja på duk, 240 x 160 cm. 2014.

 

Lost III. Blandteknik på papper, 48 x 37 cm. 2014.

 

Stormhatt. Akvarell/collage på papper, 43 x 31 cm. 2014.

 

Maiken Stene

Hudson. Olja på duk, 100 x 120 cm. 2014.